hjordens

Under början av 2000-talet gjorde högkonjukturen att många företag tjänade bra. Bland annat bostadsföretagen hade en stigande och stadig ekonomi. Detta i sin tur ledde till att de vågade låna ut pengar på ett sätt som de inte förr gjort så mycket, nämligen till fattigare personer. Det kallas subprimelån och går ut på att mindre kreditvänliga personer också kan låna pengar, vilket de gjorde.

När det sedan blev dags att betala tillbaka var de inte många som kunde göra det. Dels för att de var, som sagt, mindre kreditvänliga, och dels för att bostadsmarknadens vinster hade börjat fagna, vilket ledde till att värdena på husen också sjönk - så de som hade lånat pengar kunde inte ens betala tillbaka genom att sälja husen.

Här talar vi om mycket utlånade pengar som aldrig skulle komma att komma tillbaka som pengar, dock kom det sig så att många betalade i hus. Därför ägde snart USAs banker snart väldigt många fastigheter. Då det blev en väldigt stor marknad (dock dålig) för bostäder började även andra naturliga kedjereaktioner slå in. USAs byggindustri gick neråt, gör-det-själv-produkter köptes inte, inte heller någon ny basinredning såsom tvättmaskin, diskmaskin och andra vitvaror och liknande.

Dock så drabbade det inte bara USA. Då det såg ut att gå bra innan hade mycket utomlands investerat och satt nu med tomma fickor (vilket är anledningen till att hela världen drabbades så hårt trots att det egentligen bara var i USA det hände något först).

Tillslut fick staten hoppa in och köpa upp, men det räddade inte så mycket.

Många var oroliga att svenska banker också skulle drabbas, men änsålänge har det som tur är inte hänt (inte så mycket iaf). Dock så har inflamationen gjort att kostnaderna för lån har höjts.

Vad borde man göra för att förhindra detta att hända i framtiden, eller för att fortsätta?

För det första är det ju viktigt att kanske inte låna ut för stora summor till folk som inte verkar kunna betala tillbaka (hur bra ens egen ekonomi än ser ut för tillfället).

En annan sak jag tänkte på var att - när finnanskrisen väl är igång, så är det många som reagerar genom att sluta köpa saker, bara för att det är finanskris. Det är enligt mig inte en bra lösning. Ifall vår ekonomi håller på att gå i skrutten för att det inte kommer in pengar, är det sämsta vi kan göra att sluta betala för standardgrejorna (och andra grjor) som vi brukar betala för. Då får de helt plötsligt inte in några pengar alls.

Angående detta finns det en man som har en stark åsikt. Bo Rotstein skriver om att en av anledningarna till att finanskrisen bröt ut var pga USAs bristande socialaskyddsnät. När privatpersoner kraschades i sin ekonomi fick de ingen hjälp utan blev istället bostadslösa medan banker blev bostads på proppade. (så som jag ser det är det en lose-lose-situation.) Och därför håller jag med honom på den punkten. Ifall USA hade tagit hand om sina invånare på ett bättre sätt hade de kanske fått hjälp att tjäna ihop pengarna istället för att behöva lämna sitt hus till en bank (som antagligen inte vill ha ett hus utan pengar).

Dock anser jag att det är lite upp till var och en att avgöra hurvida man klarar av att ta ett sådant lån, eller inte. Då slängs argumentet att alla inte har blivit skolade i det, så säger jag att det finns människor som kan hjälpa en. Till exempel banker - som alltid borde göra en kredituppkollning för att se hurvida personen faktiskt är benägen att betala tillbaka inom en rimlig tid eller ej.

För att göra det hela tydligt - det är vettigt med ett land som har ett socialt skyddsnät, som tar hand om sina invånare och ser till att de inte skaffar problem som sedan drabbar hela världen.

-det är också så gott som alltid lönt att fortsätta arbeta och konsumera, så att pengar sätts i rörelse igen.